»Vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverketid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skic

»’Våldets vändkrets’ är en av de romaner som skakat om mest i den här läsarens tankesfär».

»Modianos minnesregim bärs upp av hans smidiga och suggestiva stil, där det relativa samspelar med det absoluta. Utan möda kan han med en enda formulering förflytta läsaren till en lika svunnen som avundsvärd ungdom: ’Jag var länge förvissad om att äkta möten bara kunde uppstå på gatan’.»